Campephilus hackspettar: Habitat, kost, beteende och bevarandestatus

Campephilus är ett fågelsläkte i familjen hackspettar (Picidae). Släktet omfattar flera arter av hackspettar som finns i Central- och Sydamerika, inklusive guldhalsspett (C. melanoleucos), Andinsk hackspett (C. robustus) och Huets hackspett (C. huetii).

2. Var är habitatet för Campephilus?

Campephilus-arter finns i en mängd olika livsmiljöer, inklusive skogar, skogsmarker och plantager. De finns vanligtvis på höjder mellan 1 500 och 3 000 meter över havet, även om vissa arter kan hittas på lägre höjder. Den andinska hackspetten finns till exempel i Anderna i Sydamerika, medan den guldkragade hackspetten finns i molnskogarna i Centralamerika.

3. Vilken diet har Campephilus?

Campephilus-arter är allätare och livnär sig på en mängd olika insekter, frukter och nötter. De använder sina starka näbbar för att gräva ut insekter från trädbark och för att extrahera frön och frukter från träd. Vissa arter, som den andinska hackspetten, har varit kända för att äta små ryggradsdjur, som ödlor och grodor.

4. Hur fungerar Campephilus ?

Campephilus-arter är i första hand ensamma fåglar, även om de kan samlas i små grupper under häckningssäsongen. De är kända för sina akrobatiska förmågor och använder sina starka vingar och stjärtfjädrar för att klättra upp och ner i trädstammar och för att sväva i luften. De använder också sina vassa näbbar för att gräva ut häckningshåligheter i träd. Vissa arter, som guldhalsspett, har varit kända för att ägna sig åt trumbeteende, knacka på träd med näbben för att skapa ett högt ljud som kan höras på avstånd.

5. Vad är bevarandestatusen för Campephilus?

Flera arter av Campephilus anses vara hotade eller sårbara på grund av förlust av livsmiljöer och fragmentering, samt jakt och fångst för husdjurshandeln. Den andinska hackspetten är till exempel listad som nära hotad på International Union for Conservation of Nature (IUCN) rödlista, medan guldkragad hackspett är listad som hotad. Ansträngningar görs för att skydda dessa arters livsmiljöer och för att utbilda lokala samhällen om vikten av bevarande.