Pamaquine: Ett syntetiskt antimalariamedel med begränsad effekt och biverkningar

Pamaquine är ett syntetiskt läkemedel mot malaria som utvecklades på 1940-talet och användes för att behandla malaria tidigare. Det används inte längre som förstahandsbehandling för malaria på grund av dess begränsade effekt och potentiella biverkningar.

Pamaquine är en analog till kinin, som är en naturligt förekommande antimalariaförening som finns i cinchonaträdets bark. Pamaquine verkar genom att störa tillväxten av malariaparasiten i röda blodkroppar, förhindra att den förökar sig och orsaka symtom.

Pamaquine har dock flera begränsningar som behandling för malaria. Det är inte effektivt mot vissa stammar av parasiten, och det kan orsaka biverkningar som illamående, kräkningar och diarré. Dessutom har pamaquine-resistenta stammar av parasiten dykt upp i vissa delar av världen, vilket gör den mindre effektiv i dessa områden.

Som ett resultat används pamaquine inte längre i stor utsträckning som förstahandsbehandling för malaria, och andra antimalarialäkemedel som t.ex. eftersom artemisininbaserade kombinationsterapier (ACTs) nu föredras för sin större effektivitet och säkerhet.