Förstå opiater och opioider: skillnader, risker och behandlingsalternativ

Opiater är en klass av läkemedel som kommer från opiumvallmoväxten (Papaver somniferum). De används ofta för att behandla smärta, men kan också vara mycket beroendeframkallande och ha allvarliga negativa effekter på hjärnan och kroppen. Några exempel på opiater inkluderar heroin, morfin och receptbelagda smärtstillande medel som oxikodon och hydrokodon.

Fråga: Vad är skillnaden mellan opiater och opioider?
Svar: Opiater och opioider används ofta omväxlande, men de har vissa skillnader. Opiater är droger som kommer direkt från opiumvallmoväxten, medan opioider är syntetiska droger som skapas i ett laboratorium för att efterlikna effekterna av opiater. Alla opioider är opiater, men inte alla opiater är opioider.

Fråga: Vad är skillnaden mellan hydrokodon och oxikodon?ÆSvar: Hydrokodon och oxikodon är båda receptbelagda smärtstillande medel som klassificeras som opioider. De verkar båda genom att binda till opioidreceptorer i hjärnan för att minska smärta, men de har vissa skillnader när det gäller deras kemiska struktur och effekter på kroppen. Hydrokodon är ett kombinationsläkemedel som innehåller paracetamol, medan oxikodon är ett fristående läkemedel. Oxykodon anses generellt vara mer potent än hydrokodon, men båda läkemedlen kan vara mycket beroendeframkallande och ha allvarliga negativa effekter när de används felaktigt.

Fråga: Vilka är några av de negativa effekterna av opiater och opioider? ÆSvar: Opiater och opioider kan ha olika av negativa effekter på hjärnan och kroppen, inklusive:

* Beroende: Både opiater och opioider kan vara mycket beroendeframkallande, vilket leder till tvångsmässigt drogsökande beteende.
* Överdosering: Att ta för mycket av en opiat eller opioid kan leda till överdosering, vilket kan orsaka andningsdepression, koma och till och med döden.
* Förstoppning: Opiater och opioider kan bromsa matsmältningen och orsaka förstoppning.
* Illamående och kräkningar: Många människor upplever illamående och kräkningar när de tar opiater eller opioider.
* Dåsighet och förvirring: Dessa läkemedel kan orsaka dåsighet och förvirring, vilket kan försämra en persons förmåga att utföra dagliga aktiviteter.
* Depression och ångest: Långvarig användning av opiater och opioider kan leda till depression och ångest.
* Fysiskt beroende: Opiater och opioider kan orsaka fysiskt beroende, vilket innebär att kroppen anpassar sig till förekomsten av läkemedlet och blir oförmögen att fungera utan det.
* Abstinenssymtom: Att avbryta användningen av opiater och opioider efter långvarig användning kan leda till abstinenssymtom som muskel- och skelettsmärta , ångest och sömnlöshet.

Fråga: Hur behandlar man opiatberoende?
Svar: Att behandla opiatberoende är en komplex process som vanligtvis involverar en kombination av medicinering och beteendeterapi. Några vanliga tillvägagångssätt inkluderar:

* Läkemedelsassisterad behandling (MAT): Detta tillvägagångssätt använder mediciner som metadon eller buprenorfin för att hantera abstinenssymtom och minska suget.
* Beteendeterapi: Denna typ av terapi hjälper människor att förstå grundorsakerna till sitt missbruk. och lär dig strategier för att undvika triggers och förbli nykter.
* Avgiftning: Detta är processen att ta bort opiater eller opioider från kroppen, vilket kan göras i en medicinskt övervakad miljö eller hemma.
* Stödgrupper: Gå med i en stödgrupp som t.ex. eftersom Anonyma Narkomaner kan ge en känsla av gemenskap och ansvar, vilket kan vara till hjälp för personer som återhämtar sig från missbruk.

Fråga: Hur förebygger du opiatberoende?
Svar: Att förebygga opiatberoende är viktigt, och det finns flera strategier som kan hjälpa. Dessa inkluderar:

* Att undvika användningen av opiater eller opioider såvida de inte är absolut nödvändiga.
* Att endast ta dessa läkemedel enligt anvisningar från en vårdgivare.
* Att vara medveten om riskerna med beroende och överdosering.
* Att ha en plan för att hantera smärta säkert, som att använda alternativa terapier som akupunktur eller sjukgymnastik.
* Att ha ett stödsystem på plats, såsom familj och vänner som kan ge uppmuntran och ansvarsskyldighet.
* Att vara medveten om tecken på missbruk, som att ta mer av läkemedlet än ordinerats eller känner ett starkt behov av att använda läkemedlet även när det inte längre behövs.