Att förstå proletariatet: ett nyckelbegrepp i marxistisk teori

Proletariatet är en social klass av människor som inte äger produktionsmedlen, såsom fabriker, mark eller andra tillgångar, och som måste sälja sin arbetskraft för att överleva. Denna klass kännetecknas vanligtvis av låga löner, bristande anställningstrygghet och begränsad social rörlighet. Termen "proletariat" myntades av Karl Marx och Friedrich Engels i deras bok "Det kommunistiska manifestet" för att beskriva arbetarklassen i kapitalistiska samhällen.

I en kapitalistisk ekonomi är proletariatet majoriteten av befolkningen som inte är en del av det styrande klass eller bourgeoisin, som äger produktionsmedlen och tjänar på arbetarklassens arbete. Proletariatet ställs ofta i kontrast till bourgeoisin, som kontrollerar produktionsmedlen och har makten i samhället.

Begreppet proletariat är centralt i den marxistiska teorin, som hävdar att kapitalistklassens exploatering av arbetarklassen är drivkraften bakom ekonomisk och social ojämlikhet. Enligt marxistisk teori kommer proletariatet så småningom att bli medvetna om sina gemensamma intressen och resa sig mot bourgeoisin för att upprätta ett mer jämlikt och rättvist samhälle.