Duplextekniker i kommunikationssystem

Duplex är en teknik som används i kommunikationssystem för att tillåta två eller flera enheter att dela samma kommunikationskanal. Detta uppnås genom att dela upp kanalen i två separata tidsluckor, en för varje enhet, och tillåta dem att sända i motsatta riktningar.

Med andra ord tillåter duplexering samtidig sändning och mottagning på samma frekvensband, vilket är väsentligt för full- duplexkommunikationssystem.

Det finns flera typer av duplextekniker som används i kommunikationssystem, inklusive:

1. Frequency Division Duplexing (FDD): Denna teknik delar upp frekvensbandet i två separata kanaler, en för upplänksöverföring och en för nedlänksöverföring.
2. Time Division Duplexing (TDD): Denna teknik delar upp tiden i två separata luckor, en för upplänksöverföring och en för nedlänksöverföring.
3. Code Division Duplexing (CDD): Denna teknik använder unika koder för att identifiera varje enhet och tillåta dem att sända samtidigt på samma frekvensband.
4. Orthogonal Frequency Division Multiplexing (OFDM): Denna teknik delar upp frekvensbandet i flera ortogonala underbärvågor, vilket möjliggör samtidig sändning och mottagning på samma frekvensband.

Duplexing används i ett brett utbud av kommunikationssystem, inklusive cellulära nätverk, satellitkommunikation och trådlösa lokala nätverk (WLAN). Det är en viktig teknik för moderna kommunikationssystem, eftersom den möjliggör effektiv användning av bandbredd och förbättrad prestanda.