Avtäckning av Nasicornia - en förhistorisk noshörningsart

Nasicornia är en nyupptäckt art av noshörning som levde i Europa under Pleistocene-epoken, som sträckte sig från cirka 2,6 miljoner till 11 700 år sedan. Namnet "Nasicornia" kommer från de latinska orden "nasi", som betyder "näsa" och "cornu", som betyder "horn". Detta namn syftar på den distinkta formen på djurets horn, som var långa och smala med en rundad spets.

Nasicornia är endast känt från fossila lämningar som hittats i Frankrike och Spanien, och det tros ha dött ut i slutet av den sista isen Ålder, för cirka 11 700 år sedan. Det tros ha varit ett stort djur, med vuxna som nådde vikter på upp till 2 ton (4 400 lbs) och stod så högt som 1,8 meter (6 fot) vid axeln.

Nasicornia hade ett distinkt utseende, med ett långt, smalt huvud och en kort, tjock kropp. Dess horn var dess mest anmärkningsvärda egenskap, med hanar som hade större horn än honor. Hornen användes sannolikt för försvar och för att slåss om kompisar och territorium.Æ
Trots sin storlek var Nasicornia troligen en växtätare som livnärde sig på gräs och annan vegetation. Den tros ha levt i öppna, gräsbevuxna livsmiljöer, som savanner och stäpper.

Upptäckten av Nasicornia har kastat nytt ljus över noshörningens evolutionära historia och Europas fauna under Pleistocene-epoken. Det är ett viktigt tillägg till den vetenskapliga förståelsen av den förhistoriska världen och ett fascinerande exempel på den mångfald av liv som en gång fanns på vår planet.