Förstå trikromfärgning vid cancerdiagnos

Trikrom är en term som används inom biologi och mikroskopi för att beskriva en typ av fläck som används för att framhäva specifika strukturer eller molekyler i celler. En trikromfärgning är en som använder tre olika färgämnen eller fläckar för att framhäva olika aspekter av samma prov. Den vanligaste användningen av trikromfärgning är vid diagnos av cancer, där det kan hjälpa till att identifiera specifika egenskaper hos cancerceller, såsom deras kärna, cytoplasma och andra cellulära strukturer.

Trikromfärgning involverar vanligtvis tre steg:

1. Fixering: Provet fixeras med ett fixativ som formalin eller alkohol för att bevara vävnaden och förhindra nedbrytning.
2. Färgning: Provet färgas sedan med tre olika färgämnen eller färger, som var och en belyser olika aspekter av provet. Den vanligaste kombinationen är eosin Y (som färgar kärnan), hematoxylin (som färgar cytoplasman) och en tredje färg som toluidinblått (som färgar cellmembranet).
3. Motfärgning: Efter färgning motfärgas provet med ett färgämne som framhäver andra strukturer i provet, såsom kollagen eller muskelfibrer.

Trikromfärgning används ofta i patologiska laboratorier för att diagnostisera och övervaka olika typer av cancer, inklusive bröstcancer, lungcancer och tjocktarmscancer. Det används också för att studera läkemedels effekter på cancerceller och för att identifiera specifika biomarkörer för cancerdiagnos och prognos.