Lucius Cornelius Sulla Felix: En hänsynslös romersk general och statsman

Sulla (latin: Lucius Cornelius Sulla Felix, 138/137 f.Kr. – 78 f.Kr.) var en romersk general och statsman som blev den förste mannen i den sena romerska republiken att styra Rom utan att bli vald till något officiellt magistrat. Han är känd för sina framgångsrika kampanjer mot Roms fiender, sin diktatur och sina reformer av den romerska konstitutionen.

Sullas tidiga liv är inte väldokumenterat, men man tror att han föddes i en adlig familj och fick en traditionell romersk utbildning . Han började sin politiska karriär som kvestor år 72 f.Kr., under konsuln Gnaeus Pompeius Magnus (Pompey den store). Han fick snabbt rykte som en duktig militär befälhavare och utsågs till att leda trupper i olika fälttåg mot Roms fiender.

År 82 f.Kr. fick Sulla befälet över den romerska armén i Mindre Asien, där han framgångsrikt besegrade rebellkungen Mithridates VI. av Pontus. Han invaderade sedan Armenien och besegrade kungen Tigranes II och fick kontroll över stora delar av det östra Medelhavet.

År 80 f.Kr. återvände Sulla till Rom och utnämndes till diktator av senaten, en position som han innehade i flera år. Under sin diktatur genomförde han en rad reformer som syftade till att stärka den romerska staten och försvaga aristokratins makt. Han lät också avrätta eller förvisa många av sina politiska motståndare.

Sullas senare liv präglades av sjukdom och kontroverser. Han drog sig tillbaka från det offentliga livet 79 f.Kr. och dog 78 f.Kr., enligt uppgift på grund av feber. Trots hans många prestationer, fläckades Sullas arv av hans brutala metoder och hans användning av diktatorisk makt. Han är dock fortfarande en viktig figur i romersk historia och är ihågkommen som en av de största generalerna och statsmännen i den sena republiken.