Förstå defibrillering: typer, användningsområden och risker

Defibrillering är en medicinsk behandling som använder elektriska stötar för att återställa en normal hjärtrytm hos personer som har livshotande hjärtrytmer. Dessa rytmer, som kallas arytmier, kan få hjärtat att sluta slå effektivt och leda till hjärtstillestånd. Defibrillering fungerar genom att störa de onormala elektriska signalerna som orsakar arytmin och låta hjärtat återuppta sitt normala slagmönster.

Det finns två huvudtyper av defibrillering:

1. Extern defibrillering: Denna typ av defibrillering utförs med en enhet som kallas en automatisk extern defibrillator (AED). AED:n appliceras på personens bröst och ger en elektrisk stöt genom elektroder på elektroderna.
2. Intern defibrillering: Denna typ av defibrillering utförs under operation genom att implantera en enhet som kallas en cardioverter-defibrillator (ICD) i bröstet. ICD:n är programmerad för att upptäcka och korrigera onormala hjärtrytmer.

Defibrillativ terapi kan användas för att behandla en mängd olika livshotande arytmier, inklusive ventrikelflimmer (VF), pulslös ventrikulär takykardi (VT) och hjärtstillestånd orsakat av en hjärtinfarkt eller andra förhållanden. Det är viktigt att notera att defibrillering endast bör utföras av utbildad medicinsk personal, eftersom det kan vara farligt om det inte görs på rätt sätt.