Att avslöja hemligheterna hos Lacertilia, ett fossilt släkte av tidiga däggdjur

Lacertilia är ett släkte av utdöda däggdjur som levde under eocentiden, för cirka 50 miljoner år sedan. Dessa djur var små till medelstora, växtätande däggdjur som var släkt med dagens gnagare och lagomorfer (kaniner och harar). De hade en distinkt skalleform och tandstruktur som skilde dem från andra tidiga däggdjur. Lacertilia är känd från flera välbevarade fossila exemplar som finns i Europa och Nordamerika. Dessa fossiler ger värdefull information om utvecklingen av tidiga däggdjur och deras mångfald under eocentiden. En av de mest intressanta egenskaperna hos Lacertilia är dess tandstruktur, som inkluderar en distinkt uppsättning framtänder och kindtänder som var specialiserade för att äta växter. Framtänderna var små och spetsiga, medan kindtänderna var större och mer komplexa, med flera spetsar och åsar. Denna tandstruktur antyder att Lacertilia var väl anpassad för att äta segt, fibröst växtmaterial, såsom löv och stjälkar.

Lacertilia är också anmärkningsvärt för sin skalleform, som kännetecknas av en lång, smal nos och en distinkt sagittal krön (en benig) ås som löper längs skallens mittlinje). Den sagittala krönet tros ha stöttat kraftfulla käkmuskler som användes för att greppa och manipulera mat.

Sammantaget är Lacertilia ett viktigt släkte av tidiga däggdjur som ger värdefulla insikter om utvecklingen av däggdjurs tandsättning och skallstruktur under eocentiden.