Den ikoniska Parthenos av antik grekisk mytologi och arkitektur

Parthenos (grekiska: Παρθένος) är en term som används i antik grekisk mytologi och arkitektur för att referera till en staty eller bild av en naken kvinnofigur, ofta avbildad som gudinnan Athena eller Afrodite. Själva ordet "parthenos" betyder "jungfru" på grekiska, och termen användes för att beskriva dessa statyer eftersom de ofta avbildades som ogifta och kyska.

Den mest kända Parthenos är den som stod i Parthenon i Aten, Grekland, som byggdes under 500-talet f.Kr. och var tillägnad gudinnan Athena. Statyn skulpterades av Phidias och ansågs vara en av antikens Greklands största konstnärliga prestationer. Det var en massiv struktur, som var över 40 fot hög och gjord av elfenben och guld. Parthenos var inte bara ett konstverk, utan också en symbol för atensk makt och kultur. Det sades att statyn var så vacker att den kunde få alla som såg på den att känna en känsla av vördnad och förundran. Parthenos har blivit en ikonisk symbol för antik grekisk kultur och fortsätter att firas och studeras idag som ett av de största konstverken i mänsklighetens historia.