Det kraftfulla Mahratta kungariket i det medeltida Indien

Mahratta var ett mäktigt rike som fanns på den indiska subkontinenten under medeltiden. Den låg på den västra Deccan-platån och täckte stora delar av dagens Maharashtra och delar av Madhya Pradesh, Gujarat och Karnataka. Kungariket grundades av Bhonsle-dynastin på 1600-talet och varade fram till 1800-talet.

Ordet "Mahratta" kommer från det marathiska språket, som talas i regionen. Det tros vara en förvanskning av ordet "Marhatta", som betyder "fästningens folk". Riket var känt för sin starka militära tradition och dess förmåga att motstå utländska invasioner. Mahratta-riket bildades av Shivaji Bhonsle, en lokal hövding som förenade de utspridda Maratha-klanerna under hans ledning. Han kröntes till Marathas kung 1674 och etablerade en mäktig flotta som utmanade de portugisiska och brittiska kolonisatörerna i regionen. Hans son, Sambhaji, efterträdde honom och fortsatte att utvidga kungarikets territorier. Mahratta-riket nådde sin höjdpunkt under Peshwa-dynastins styre, som varade från slutet av 1700-talet fram till början av 1800-talet. Peshwas var kända för sina administrativa färdigheter och sin förmåga att upprätthålla en stark centralregering. De beskyddade också konsten och arkitekturen, och många av de tempel och palats som byggdes under denna period står fortfarande kvar idag. Æ
Men Mahratta-riket sjönk under 1800-talet på grund av interna konflikter och brittisk kolonialism. Det brittiska Ostindiska kompaniet annekterade gradvis kungarikets territorier, och vid mitten av 1800-talet hade Mahratta-riket upphört att existera som en självständig stat. Idag kan arvet från Mahratta-riket ses i kulturen och traditionerna hos folket i Maharashtra och andra delar av västra Indien.