Förstå herrgårdssystemet i det medeltida Europa

Manorial är ett ord som kommer från det latinska ordet "manerium", som betyder "en bostad" eller "en gods". Inom ramen för medeltida historia var en herrgård en självförsörjande egendom som inkluderade en herres bostad, jordbruksmark, betesmarker och livegna hem. Herrgårdens herre ägde marken och livegna som arbetade den, och i utbyte mot sitt arbete fick de livegna skydd, rättvisa och en plats att bo på. Herrgårdssystemet var den dominerande sociala och ekonomiska strukturen i det medeltida Europa, särskilt i England och Frankrike. Den präglades av ett hierarkiskt förhållande mellan herrgården och de livegna som bodde och verkade på godset. Herren ägde marken och livegna var tvungna att bearbeta den i utbyte mot sina egna tomter och skydd. Herrgårdssystemet var ett självförsörjande system där herren och livegna litade på varandra för att överleva.

Säterskapssystemet sjönk under 1300- och 1400-talen när feodalismen gav vika för mer centraliserade regeringsformer och städernas och handelns framväxt. Arvet från herrgårdssystemet kan dock fortfarande ses i det moderna konceptet med en "herrgård" eller en stor egendom som ägs av en förmögen individ eller familj.