Vad är absolutiv inom lingvistik?

Inom lingvistik avser absolutiv en grammatisk funktion som markerar det huvudsakliga eller viktigaste elementet i en mening. Det används vanligtvis för att indikera ämnet för en intransitiv mening eller föremålet för en transitiv mening. På många språk är absolutiven markerad med ett specifikt grammatiskt kasus, som nominativ på latin eller subjektiv kasus på japanska.

Till exempel, i meningen "Katten sov" är "katten" absolutiv eftersom det är meningens huvudelement och markeras med nominativ. I meningen "Katten sov på sängen" är "katten" fortfarande det absolutiva, men nu är det markerat med ett annat kasus (dativfallet) för att indikera dess roll som det direkta objektet för verbet "sov".

I vissa språk, som japanska, är absolutiven inte markerad med ett specifikt kasus, utan snarare med en specifik grammatisk partikel eller ordföljd. Till exempel, på japanska, är absolutiven vanligtvis markerad med partikeln wa, vilket indikerar att substantivet som det föregår är ämnet för meningen. Så i meningen "Katten sov" skulle "katten" markeras med partikeln wa för att indikera att det är det absolutiva.