Att förstå stupan - en symbol för buddhistisk upplysning

Stupa (sanskrit: स्तूप, uttalas "stoo-pa") är en kupolformad struktur som är en del av buddhistisk arkitektur. Det är ofta byggt för att hysa heliga reliker eller artefakter, och anses vara en symbol för Buddhas läror och upplysning.

Ordet "stupa" kommer från sanskritordet "stūpa", som betyder "hög" eller "hög". De ursprungliga stupor var enkla jordhögar och stenar som markerade platsen där Buddha hade predikat eller där han hade uppnått upplysning. Med tiden ersattes dessa högar av mer utarbetade strukturer gjorda av sten, tegel och andra material.

Stupas är ofta utsmyckade med invecklade sniderier, målningar och skulpturer som skildrar scener från buddhistisk mytologi och läror. De kan också vara omgivna av ett räcke eller vägg som omsluter det heliga utrymmet inom. Toppen av en stupa är vanligtvis krönt med ett parasoll eller paraplyliknande struktur som kallas "toran", som symboliserar Buddhas visdom och medkänsla.

Stupas anses vara heliga i buddhismen och besöks ofta av pilgrimer som kommer för att visa respekt och söka andlig vägledning. De tros också ha helande krafter, och vissa stupor sägs innehålla reliker eller artefakter som har kraften att bota sjukdomar eller ge lycka.