Att förstå manikeism: En synkretistisk religion av ljus och mörker

Manikeism är en religiös och filosofisk rörelse som grundades av profeten Mani (216-276 e.Kr.) på 300-talet e.Kr. Det är en synkretistisk religion som kombinerar element av zoroastrianism, kristendom, gnosticism och buddhism.

Manicheism lär att universum är uppdelat i två grundläggande principer: den gudomliga och den sataniska. Det gudomliga förknippas med ljus, godhet och den andliga världen, medan det sataniska förknippas med mörker, ondska och den materiella världen. Människor är fångade mellan dessa två principer och måste välja vilken sida de ska följa.

Manicheism betonar också vikten av självförnekelse och askes, såväl som uppnåendet av gnosis (andlig kunskap) genom meditation och introspektion. Den förkastar den materiella världen och köttet, och betraktar dem som skapandet av den sataniska principen.

Manicheism var populär i Mellanöstern och Europa under medeltiden, men den undertrycktes så småningom av den katolska kyrkan och andra religiösa myndigheter. Idag anses det vara ett kätteri av de flesta vanliga kristna samfunden. Men vissa moderna andliga sökare har funnit värde i dess läror om universums dualitet och vikten av självförnekelse.