Historien och betydelsen av titeln Padishah

Padishah (persiska: پادشاه, uttalas [pādisɑh]) är en titel som används i Persien (nuvarande Iran) och andra delar av Mellanöstern för att referera till en monark eller kejsare. Ordet härstammar från det gammalpersiska ordet "padishah", som betyder "kung" eller "kejsare".

Titeln Padishah användes av härskarna i det akemenidiska riket, som grundades av Kyros den store på 600-talet f.Kr. De akemenidiska kungarna var kända som Padishahs, och de härskade över ett enormt imperium som sträckte sig från floden Indus i öster till Thrakien i väster.

Efter det akemenidiska rikets fall antogs titeln Padishah av efterföljande persiska imperier, bl.a. de parthiska och sassaniska rikena. I dessa imperier sågs Padishah som en gudomlig härskare som utsågs av gudarna att regera över sina undersåtar. används för att hänvisa till sultanen eller kejsaren. I modern tid används titeln fortfarande i vissa sammanhang, till exempel i namnet på Shahanshah (Kungarnas Kung) av Iran.