Sions betydelse i judisk och kristen tradition

Sion (hebreiska: ציון, Tzion) är en term som används i den hebreiska bibeln och i judisk tradition för att syfta på Jerusalem eller Israels land. Ordet kommer från den hebreiska roten "tsin", som betyder "att grunda" eller "att upprätta."

I Bibeln nämns Sion första gången i Psalm 2:6, där det står skrivet: "Ändå har jag satt min kung på min heliga Sions kulle." Här är Sion en metafor för Guds boning, där Han har etablerat sitt rike och smort sin utvalde kung.

Med tiden kom termen Sion att förknippas med Jerusalem och Israels land som helhet. I judisk tradition ses Sion som en symbol för Guds närvaro och makt, och det används ofta omväxlande med namnet "Jerusalem."

I kristen tradition används Sion ibland för att referera till kyrkan eller de troendes gemenskap, med utgångspunkt i den bibliska idén om Sion som en plats för gudomlig boning och skydd. I detta sammanhang ses Sion som en metafor för de kristnas andliga hem, där de finner frälsning och enhet med Gud.