Historien och betydelsen av Alcaides i medeltida Iberien

Alcaides (även stavat alcaydes eller alcaidess) är en ålderdomlig term som användes i det medeltida Spanien och Portugal för att hänvisa till en högt uppsatt adelsman eller riddare som tjänstgjorde som guvernör eller castellan för ett slott eller en befäst stad. Ordet kommer från den arabiska frasen "al-qā'id" (القائد), som betyder "ledaren" eller "befälhavaren".

I sammanhanget med medeltida Iberia var en alcaide typiskt sett en medlem av den lokala adeln eller en riddare som hade utsetts av kungen eller en högre myndighet att styra och försvara ett specifikt slott eller befäst stad. Alcaiden var ansvarig för att upprätthålla ordningen inom slottet eller staden, samla in skatter och vägtullar och leda garnisonen i tider av krig. Det skulle dock också kunna beviljas som belöning för militärtjänstgöring eller andra former av lojalitet mot kronan. I vissa fall utsågs alcaiden av kungen själv, snarare än att bli vald av den lokala adeln eller riddare.

Idag används termen "alcaide" fortfarande i vissa delar av Spanien och Portugal för att hänvisa till ett slotts guvernör eller vaktmästare, men den har till stor del gått ur bruk som en formell titel.