Förstå Snellius lag och dess tillämpningar inom optik

Snellius (även känd som Snells lag eller refraktionsformeln) är ett matematiskt förhållande som beskriver hur ljuset böjs när det passerar från ett medium till ett annat. Det upptäcktes första gången av den holländska matematikern Willebrord Snellius 1621, och det är en grundläggande princip för optik som används för att förklara många fenomen relaterade till ljus och syn.

Snelliuslagen säger att förhållandet mellan sinusen i infallsvinkeln och brytning är lika med förhållandet mellan brytningsindexen för de två medierna. Matematiskt kan detta uttryckas som:

n1 sin i = n2 sin r

där n1 och n2 är brytningsindexen för de två medierna, i är infallsvinkeln (vinkeln med vilken ljuset kommer in i det andra mediet), och r är brytningsvinkeln (vinkeln med vilken ljuset lämnar det andra mediet).

Denna lag har många viktiga tillämpningar inom optik, inklusive beräkningen av den kritiska vinkeln (vinkeln med vilken ljus passerar från ett medium till ett annat utan att brytas), bestämningen av bilden som bildas av en lins eller spegel, och utformningen av optiska system som teleskop och mikroskop.